Brukets dag

Brukets dag utspelades i regn och kyla. Frivlliga krafter hade arrangerat ett fint jippo som nästan frös bort. Tack och lov för visningen i valsverket, där det åtminstone var varmt.

Här kommer flytande stål, götet, rinnande i banan för att valsas till tråd eller band.

 

 

Götet har fastnat och måste sågas av

Genom hydraulikpressar krymps götet bit för bit till tråd på ned till 2mm 

Nästan färdigt band som ska avoxideras i svavelsyra, soda och kalk

Den gamla hyttan är K-märkt. Bakom denna kuliss fanns martinugnen 

Den enda apparat jag i någon mån förstod mig på var datorn.

Nedskärning i god mening

Politik och poesi är lite seg för närvarande. Med löneslaveri, frivillig antirasism och skönlitterära anteckningar kommer bloggen i skymundan. Nu börjar jag till och med citera mig själv på fejsboken:

"Detta är min antirastistiska status, vilken är din?: Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. Och alla betyder alla. Inte dem vi gillar, inte dem vi har råd med, inte de lyckade eller de som liknar oss. Utan alla. Människor. Födda fria och lika i värde och rättigheter."

Låna ut din antirasism, det är många som behöver den.
Jag har lånat ut min.
Bloggen drabbas av nedskärningar. Men den kommer tillbaka när den behövs.

"Kampe diem" sa Jan Malmsjö, 80, i en teveintervju. Det var bra.
Låna ut dina goda citat, det är många som behöver dem.
Politik och poesi återkommer. Men inte lika ofta som förr.

Jag borde förstås ha skrivit något om förorter! När jag listade inlägget såg jag att förorter var en tung etikett att länka till. Nåja, Politik och poesi har skrivit så mycket om förorter tidigare att det räcker för närvarande. Den som är intresserad får bläddra bakåt. Till exempel inlägg tio i en serie av tolv.
Jag jobbar i den. Det räcker just nu. Förorten går ändå aldrig ur oss.

Att göra de fattiga fattigare

Mycket intressant läsning! Tryggheten sjunker, a-kassan urholkas, folk får inte vara sjuka. Detta har vänstern påtalat ända sedan Alliansen kom i regeringsställning, men borgerliga skribenter har ställt upp för sin regering och lallat om att alla får arbete, de fattigaste får det bättre och nu ska vi lära oss hålla käften och jobba. Så hur tänker de bortförklara denhär utredningen?

Nästa fråga: Hur ska borgarna förklara att detta var den politik de verkligen ville ha? De har inte misslyckats lite grann eller missförståtts, nej de har med fart och kläm, liv och lust, lyckats med att splittra arbetarklassen och slakta den generella, solidariska välfärden. Tänker de stå för det nu?

Nja. Reinfeldts uppfattning är att den försämringarna i socialförsäkringssystemen inte gör så mycket: ”Det som ju händer är att allt fler i arbetslivet har egna tilläggsförsäkringar ovanpå dem som vi har skattefinansierat i a-kassan. Det tycker jag i grunden är en bra utveckling.”

Han låtsas inte om sambandet: De som har råd köper en tilläggsförsäkring eftersom de generella systemen urholkats. Det tycker han är en bra utveckling, för det ger goda affärer till försäkringsbolagen. De som inte har råd, lever ett än mer otryggt liv än tidigare. Det tycker han också är bra, för då tar de vilka tillfälliga arbeten som helst för vilken sketen lön som helst och vågar inte protestera.

Väljarna som röstade på det ”nya” arbetarpartiet trodde att det innebar jobbmöjligheter för dem själva och en näsknäpp åt alla snyltare och fuskare som borgarna pekade på. Kan de äntligen inse att Alliansen nu uppnått vad de hela tiden ville: Sämre trygghet och inte särskilt många fler jobb.

Sverige, nu ett vanligt skitland i EU. 

Varje år ett glädjeämne

De kommer varje år igen. Hur dyster världsbilden än är har vi återkommande glädjeämnen.

Det blev ingen sånhär trandans i år. Fåglarna svek Dalälven. Men ett hoande par hålls alltid på andra sidan sjön.

Hackspetten är en liten rackare som kommer och far. Ibland nästan utrotningshotad, tillsammans med sina släktingar gröngöling och spillkråka. Sedan plötsligt sätter den igång och trummar igen. Spillkråkan är vi glada att vara av med eftersom hon var i färd med att äta upp vårt hus. Men göling och hackspett är alltid lika välkomna.

Kärast av dem alla är tornseglarna, luftakrobaterna. Den första flyttade in under takpannorna idag. De sista försvinner efter en flyguppvisning i mitten av augusti.

Tornseglare är rasande snabba och går knappast att fotografera. Dessa tog jag på Naturhistoriska museet. 

Nyanser är svåra

Såg Uppdrag granskning igår; avslöjandet av ett flertal imamers kvinnoförtryckande inställning. Dubbelmoralen: att de säger en sak när de vet att en journalist eller myndighet hör på och en annan sak när någon söker hjälp, är inte bara osmaklig utan direkt illistig eftersom det endast är med rätt argument som de får solidariskt finansierat föreningsbidrag.

 Visst har man undrat - till exempel på den tiden när jag fördelade pengar ur Storstadssatsningen. Vi hade givetvis vissa kriterier att gå efter, och den förening (oavsett typ) var inte bildad som inte kvickt såg till att skriva in dem i ansökan. Verksamhetsledare i offentlig förvaltning var inte alls lika snabba. De utgick ifrån att de skulle få pengar ändå.

När man söker projektmedel från EU gör man likadant, svarvar till ansökan så den passar kriterierna. Spontan råärlighet och kul idéer är inte lönsamt, när det är pengar inblandade.

Men fiffiga ansökningar drabbar ingen enskild. Det gör det däremot när en person som är utsedd att ge råd till individer ger inhumana eller olagliga råd. Därför var det bra att Stockholms-moskén direkt uttalade att det såg ut som tjänstefel. Rådgivaren stängdes av, fallet skulle utredas. Vanlig arbetsrättslig etik.
Det var då, i slutet av ett för övrigt utmärkt teveprogram, som Josefsson själv stövlade in och ställde till förhör. Han krävde att få tala med den avstängde rådgivaren för att reda ut det som inträffat. Han accepterade inte att det var en arbetsplats där en utredning pågick.

Som skolledare har jag flera gånger tagit emot anklagelser mot personal. Efter den första chocken säger man Vad bra att du kom, detta måste vi ta itu med. Polisanmälan görs av föräldern, själv alertar man personalavdelningen och facket. Den anställde stängs av, om det är fråga om våld, sex eller grova verbala kränkningar, och utredning inleds.

Om det under denna plågsamma process skulle komma en buffel med mikrofon och kräva att få göra utredningen i teve skulle jag bli förbannad. Men framför allt förvånad.

Det händer bara inte mig som rektor.

En imam däremot är misstänkt på förhand och hamnar omedelbart på defensiven.

Nyanser är ofta svåra. Särskilt svåra i en rasistisk kontext, eller helt enkelt i en situation där makten är ojämlikt fördelad och snabba svar ska levereras. Går det idag an att säga:
- Det var ett jättebra program och jag är glad att det gjordes även om jag inte gillade alla inslag i det.
Går det att säga utan att beskyllas för någonting långsökt?

Men vad som låter sig sägas är mindre viktigt än vad som måste göras. Hur bistår vi bäst kvinnor som förtrycks i religionens namn? Hur krossar vi patriarkatet? Hur ger vi skydd under tiden – den långa tid det tar för att åstadkomma förändring inom en gammal ideologi?

Det finns flera artiklar på svt-debatt, men för omväxlings skull länkas en kristen

Tribunal 12

Idag arrangerades Tribunal 12 på Kulturhuset i Stockholm. Här ställdes Europa till svars för systematiska brott mot de mänskliga rättigheterna och en inhuman behandling av asylsökande, flyktingar och migranter. EU:s gränskontroller hanteras över våra huvuden, hur mycket vi än pratar invandring och integration i respektive land. Och det är vid de yttre gränserna människor dör.

För EU är migration inte en social eller humanitär fråga, den är en säkerhetsfråga. Den fria rörligheten är endast avsedd för företagare, deras pengar, och den arbetskraft de behöver för tillfället. Därmed inte sagt att det inte är praktiskt för företagarna att kunna utnyttja papperslösa arbetare som sedan kan slängas ut igen.  

Tribunal 12 var en konstnärligt gestaltad rättegång inspirerad av Russelltribunalen 1967 (som ledde till att USA fälldes för krigsbrott i Vietnam). På den tiden var politiker som Tage Erlander rädda för Tribunalen; den kunde skada Sveriges anseende.

Det innebär att de åtminstone togs på allvar. Det enda jag sett i media av Tribunal 12 är en debattartikel på svt, där rasisterna häckar i kommentarsfältet. Plus en debattartikel i av Miljöpartiet i SvD, där kommentarsfältet stängts på grund av för många olämpliga kommentarer.

Så är klimatet i dagens Sverige när man försöker väcka opinion i migrationsfrågan och ställa EU till svars.

Två dagar senare: Ingen mediarapportering alls. Den som vill veta något kan läsa Flyktingbloggen

EU:s stora dag

Imorse spelades An die Freude i radion. Sedan kunde inte programledaren avhålla sig ifrån påpekandet att det idag är EU:s stora dag och att han spelat EU:s högtidssång.

Det påminner mig om en text ur Tåget ska strax gå. Ursprunget till texten är från 1990, på den tiden indoktrineringen inför EU-folkomröstningen just börjat.

"Folkets hus är fullbokat för informationsmöte. Partipolitiskt neutral information till offentliganställda. Oformligt offentlig, infamt neutral är denna information – gula stjärnor – hur vågar de använda gula stjärnor!
Att Förenta Staterna har gjort det sedan länge, ska det räcka som demokratigaranti? Om inte, så väcker de gamle Beethoven från de döda döva, vem kan motstå hans jubelkör, änglarnas musik – musik som hette Till glädjen.

Vem kan känna glädje över offentlig partipolitiskt neutral information när det är fakta vi vill ha på bordet?
Varför är lögnen nödvändig?
”En europeisk identitet”, om så måste vara. Men hit med innehållsdeklarationen först, fakta tack, siffror i svart på väggen.
Varenda siffra över vartenda lik - där kan den västerländska civilisationen påbörja sin informationskampanj. Låt oss höra sedan om änglarna spelar ödessymfoni eller ej.

'För ungdomarna idag är det naturligt att umgås över en cappuccino på torget' – ska detta föreställa information? De fanns igår och kommer att finnas imorgon, så länge ingen hindrar en ungdom från att slänga några groschen eller sou på en kopp fika. Det är inte de futtiga slantarna unionen är intresserad av, inte den idealistiska gemenskapen.

Detta gäller Guldkusten.
Guldmyntfoten.
Det svarta guldet, version ett och två.
Guldtänderna."